Nytt OS-mynt =)

Var på IKEA idag med mina "housemates" och fick ett nytt OS-mynt som jag inte hade tidigare - kan nu lägga curling till min samling =)

Sista hyran

Den 19:e igen. Det innebär sista hyran betald, ett kvartal i Vancouver och bara en månad kvar. Som av en slump betyder det också min sista labdag. Det blev inte så mycket med labbandet dock. Knappt halvvägs igenom dagens planerade försök börjar det se väldigt konstigt ut på skärmen (och inga celler!), efter att ha rådfrågat min handledare visar det sig att cellkulturen är kontaminerad, bakterier "all over the place". Tack och lov var min celltox igår från en annan flaska då det visade sig att det var flaskan som var kontaminerad och inte jag som schabblat till det när jag förberedde försöket i går och förrgår. Ännu mer tur kanske att dagens försök var mer kuriosa än nödvändiga så jag behöver inte göra om dem nästa vecka. Med lite tur är analysen klar i morgon också så att jag kan göra lite snygga stapeldiagram på måndag innan rapportskrivandet tar vid på heltid. Det kommer att ta tid men det går framåt och nu har jag några veckor på mig i alla fall så hoppet finns kvar om att bli klar i tid.

Har också fått hoppet tillbaks om att få lite julstämning innan jag åker hem. Jag har ju inget julpynt här (var inte direkt prioriterat i packningen) men har hittat lite i en låda på labet vilket vittnar om visst intresse för jul och idag var dem väldigt exalterade över att det finns en radiokanal som spelar julmusik hela december månad. Slutsats: om jag bara hänger tillräckligt mycket i labet så kommer det inte att undgå att komma i julstämning =) Ordet jullunch har också nämnts så jag hoppas på det. Inte för att jag vet vad som ingår på ett kanadensiskt julbord (heter det ens julbord här) men kalkon är väl en kvalificerad gissning.

=)

Snöiga skidbackar,coyote och gamla bekanta =)

Kylan håller i sig och både regn och vind tar i allt mer för var dag som går. Vintern är definitivt här. Skidbackarna (tror att det är det för dem är upplysta när det är mörkt) är vita av snö på bergstopparna. Dvs dem riktiga bergen som jag ser från min busshållplats och inte berget som campus ligger på. Enligt en tjej på labet har det visst vid ett tillfälle varit lite snö runt campusområdet på stenar od, men det var inte mycket.

Projektet rullar på och jag tar bilder och analyserar som aldrig förr. Följetongen "kommer Annica att vara klar i tid" rullar definitivt vidare. Slapp gå in och jobba idag så jag är mycket glad för det. Det kommer dock att bli en tuff vecka nästa vecka (precis som den förra) men så länge helgerna får vara lediga hinner man i alla fall ladda batterierna lite emellan.

Har nu hunnit provsmaka de nya mystiska frukterna och jag kan meddela att dem är väldigt goda. Har även sett dem i butikerna nu, men hemodlat är ju alltid lite roligare ;)

Häromdagen när jag stod och väntade på bussen hörde jag något prassla inne bland träden. Det var förvisso inte typiskt judet av ett stort djur men jag tänkte att låt det bara inte vara en björn :-S När den kikade fram visade det sig vara en, räv trodde jag, men enligt dem på labet var det med allra största sannolikhet en coyote. Den var ungefär lika stor som en räv och grå/orange men jag kan tänka mig att en räv framförallt skulle ha haft en tjockare och fluffigare svans. Så nu kan jag lägga till coyote till listan över sedda vilda djur i Vancouver =)

Till mina föräldrar kan jag också meddela att jag såg en gammal bekant igår när vi var på Vancouver Aquarium ;) Precis innan belugashowen skulle börja sprang en tvättbjörn i bortre ändan av deras inhängnad och stal upppmärksamheten från de vita valarna för ett ögonblick.

Såg också en mystisk stor fågel i trädet bakom som jag försökte fota men hade bara min kompaktkamera med mig så jag tror inte att bilden blev så bra. Ska lägga in den på datorn och se om man kan se bättre vad det var. Är rätt säker på att det inte var en vithövdad havsörn i alla fall, den var alldeles för spräcklig i fjädrarna.

Har också kommit på några grejer jag kommer att sakna när jag åker hem, bortsett från alla trevliga människor som jag aldrig (!) kommer att se igen. Jag kommer att sakna möjligheten att kunna gå 50 meter från mitt hem och ha en vithövdad havsörn flygandes över mig. Jag kommer att sakna att stå och vänta på min busshållplats, ha utsikt över bergen och så här års se morgonsolen leta sig fram mellan molnen och lysa upp de vita backarna. Jag kommer att sakna att komma hem när det är mörkt och se alla ljus som lyser upp staden nedanför Burnaby Mountain. Saker som jag aldrig skulle lyckas fånga på bild utan får stuva undan på ett säkert ställe någonstans i mitt minne. Saker som har blivit precis som jag hoppades när jag packade väskorna för att för en kort tid bo i ett annat land på en annan kontinent, långt hemifrån.

Ha det bra därhemma! Nu måste jag utfodra mig igen =)

Söndagar - en bra bloggdag?

Ännu en vecka avklarad. Den kalla, råa, vinterkylan så typisk för en kuststad har varit här i ett par dagar nu. Det gäller att bylta på sig när man går ut och i källaren går våra små värmare för fullt i sovrummen. Hade till och med mössa på labet häromdagen (absolut inte ett försök av mig att se cool ut, tror inte att det skulle ha lyckats oavsett och jag tror bestämt det är ett tag sedan det var inne med mössa på sig i tid och otid...). Gord frågade om jag tyckte att det var kallt, vad svarar man på det?

Har äntligen ett fullt set med experiment att analysera. Känns ju alltid bra. Skulle dessutom sitta och räkna celler med ett vanligt mikroskop i torsdags, gick inte särskilt bra. Hela grejen förutsätter att man vet hur en astrocyt ser ut och hur man ser skillnad på en frisk, döende respektive död astrocyt. Inget av detta är något jag kan påstå mig behärska överhuvudtaget och när man sitter där böjd över mikroskopet kan ingen direkt hjälpa en heller mer än att försöka förklara med ord vad man ska leta efter. Det hjälper tyvärr inte särskilt mycket alls. Vi kom till slut fram till att det här var en sådan där sak som är svår att förklara ("en del saker är väldigt svåra att förklara" apropå den roliga historien ;). När min handledare kom upp och tittade och förklarade att jo men det här var ju inget svårt visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta; hur får jag honom att förstå att av oss två är det inte jag som har ett eget neurobiologilab sedan dryga tre år :P

På tisdag ska vi färga in kärnorna istället och använda fluorescensmikroskopet. Det ska tydligen vara jättelätt att se om kärnan tillhör en frisk eller sjuk/död cell. Jag tror det när jag ser det...

Igår var jag på shoppingrunda med Natalie. Kändes som att det var dags att börja titta på julklappar nu för ingen av oss kommer att få mindre att göra för varje vecka som går om man säger så. Avslutade med middag på en irlänsk pub innan vi drog iväg hem till Lisa och hennes fejk-födelsedagsfest som hennes rumskompisar bjudit in oss till. Visade sig att Lisa fyller år först när hon är tillbaka i Sverige men hennes rumskompisar ville tydligen väldigt gärna ha en födelseedagsfest för henne. Det var ju snällt av dem och trevligt för oss som inte har varit hemma hos henne tidigare. På väg hem därifrån gick jag och Natalie och pratade, på svenska förstås. Normalt finns det inte en levande själ i närheten här som förstår vad vi säger men det gjorde det denna gång. En kille i typ 25-30 årsåldern kom gående över ett övergångsställe och svängde sedan över på samma väg som oss. Efter att ha gått bredvid oss i kanske 50 m frågade han plötsligt vad för språk vi pratade. Det visade sig att han var född i Vancouver men att hans mamma var svenska, och hans svenska får helt klart godkänt. Bortsett från min hyresvärd (finlandssvenska) och en kompis kompis till Lisa som är svenska så var det första gången jag hörde någon annan här borta prata svenska. Har hört danska ett par gånger men aldrig svenska.

Idag skulle jag analysera data. Mina planer var väldigt ambitiösa, och väl optimistiska skulle det visa sig. Hade absolut ingen lust att jobba denna söndag men lyckades till slut ta mig till labet vid klockan två och tänkte att jag kunde ju köra på i en tre timmar i alla fall. Kom bara dit och vände; en usb-grej som behövs till den ena datorn för att man ska kunna analysera på den hade följt med någon hem över helgen så det fanns bara en dator kvar, den var redan upptagen. Vissa dagar är jag mer glad än andra att jag bara har tio minuter med bussen till labet.

Åkte några ärenden och handlade mat istället. Ska snart börja göra mina fyllda paprikor i ugnen. Ska bli spännande, har inte gjort det själv sedan hemkunskapen i åttan så allt kan hända =) Hoppas bara att köttfärsen tinat snart, annars får den snart en stöt i mikron. Har fått ny frukt av våra hyresväradar idag. Den här gången var det persimonträdet som hade mognat. Jag tycker personligen att dem påminner om sharonfrukter. Har ännu inte hunnit undersöka om det möjligen är två namn för samma frukt men det står definitivt på att-göra-listan. Har också introducerat min amerikanska rumskompis till kombinationen korv och mos denna veckan och förklarat att med ett korvbröd också så hade jag minsann haft en halv special =)

Måste starta min matlagning tror jag om jag ska komma i säng i tid. Ha det gôtt där hemma.

Söndag igen...

Då var det redan söndag igen, det var väldans vad tiden flyger. Bara sju veckor kvar i Kanada nu.
Mitt projekt går inte alls just nu känns det som. Vad vi än gör så blir det fel, antingen för att jag glömt något eller för att någon annan glömt att säga till mig. Skulle jag mot all förmodan få allt rätt så blir det ändå inte alls som dem trodde att det skulle bli så det är allmän förvirring och väldigt långa monitorerande pass på mikroskopet för mig. Bara för att ge en liten inblick i problemen som uppstår så är det senaste tillskottet till listan att det avdunstar vatten från de stackars mikrolitrarna som täcker cellerna vilket i så fall skulle leda till att koncentrationen av det vi behandlar dem med ökar med tiden, inte bra. Jag säger bara :-S

Kan meddela att Gord fick sitt första sömnpiller i handen i lördags, dvs min första version på nästan hela introduktionen till min rapport. Ska bli intressant att se hur mycket slarvsylta han gör av den. Med denna positiva nyhet lämnar vi projektet för den här gången.

Veckan har varit ganska skön. Har analysstrejkat denna veckan (dvs analys är jobbigt, dem kan inte komma överens om vad jag ska analysera och jag är trött på att göra massa jobb i onödan) så jag har bara varit inne på labmöte och lite förberedande grejer för min mikroskopering (som var i går), i övrigt har jag suttit hemma och skrivit på min rapport. Detta gav naturligtvis utrymme för lite extra sovmorgon ;)
I går satt jag som sagt vid mikroskpet hela dagen (9-18), på självaste Halloween. Ska inte beklaga mig för mycket då min handledare faktiskt köpte kakor till mig. Jag fick till och med två stycken så jag måste ha sett riktigt trött ut :P Stötte på flera av dem som är på labet så det var inte bara jag som jobbade helg. På kvällen promenerade jag och en av mina rumskompisar och köpte mat vid nio på kvällen. Ibland är det bra med butiker som stänger vid midnatt =)

Lördagkvällens sena shoppingtur gjorde att jag kunde vakna upp på söndag morgon och bara göra ingenting på hela dagen. Jag kommer inte ens ihåg när det hände senast, knappt sen jag kom hit i alla fall. Det har varit skola, sightseeing, kanelbullebak mm mm hela tiden så nu hade jag bara bestämt mig för att vara helt ledig. Och vilken dag jag valde, inte bara ställde vi om klockan till vintertid här idag så man fick sova en timme extra utan vädret var helt fantastisk, soligt och skönt. Lite höstkyla i luften men skönt i solen. Bestämde mig för att promenera upp till Burnaby Mountain Parks picnicområde med en påse Ahlgrens bilar i väskan. På väg dit träffade jag först min hyresvärd som var på väg upp på taket. Han skulle kolla läget efter att en hackspett sysselsatt sig med att ta bort isoleringen så det låg massor på marken nedanför. Hackspetten ska tydligen ligga väldigt risigt till om han får tag den ;)

En annan väldigt rolig grej som hände precis när jag svängt ut på gatan nästan var att jag äntligen fick se en "bald eagle", en vithövdad havsörn, komma flygandes - så vacker! Dem finns i stan och ska framförallt tidigare på året inte vara särskilt svåra att sikta men så här års flyttar en del av dem en liten bit utanför stan så jag hade tappat hoppet om att få se en. Pratade med min hyresvärd igen när jag kom tillbaks för jag var nyfiken på om de brukade se någon för det skulle ju öka sannolikheten att det faktiskt var en sådan jag sett (jag är ju inte precis ornitolog även om det vitare än vita huvudet skvallrade om att jag nog hade rätt). Dem sa nämligen på valsafarin att de vita havsörnarna har sina bon på samma ställe år efter år. Och mycket riktigt, det bor ett örnpar inte alls långt från oss och hyresvärdarna brukar se dem segla i skyn titt som tätt. Man ska tydligen kunna se dem när de sitter uppe i toppen av sitt träd också så jag får väl börja hålla utkik. Hyresvärden pekade ut vilka träd det rör sig om så det är bara att börja spana =)

Resterande delen av dagen har ägnats åt att läsa i min Stieg Larsson (första boken). Började i somras men har knappt läst en rad sedan jag kom hit. Idag kändes det dock som att läsa en bra bok låg helt i linje med min göra-ingenting-dag så jag fick äntligen tagit mig en bit framåt i handlingen.

Ska snart gå och lägga mig så jag säger god natt. Översatt till svensk tid blir det ha en bra dag =)

Söndag kväll

Då var det söndag kväll igen och snart dags för en ny arbetsvecka. Lyckades ta mig igenom de två mikroskopdagarna med blandat resultat skulle man kunna säga. Den första dagen gick något tokigt på nästan alla coversliparna (ursäkta min svengelska) vilket gjorde att jag inte direkt genererade så värst mycket användbar data. Den sista var väl ok iofs men de första två ska jag nog inte ens slösa tid på att analysera. Den andra dagen gick det förvisso bra rent tekniskt, vad jag vet nu i alla fall, men det händer inget av det som vi trott skulle hända och därmed verkar mitt projekt bli aningen mer spretigt och utdraget. Jag hoppas att det ska lösa sig till slut dock. Efter en maratondag den andra dagen (över elva timmar på labet) så var jag inte överdrivet effektiv i fredags men jag satt i alla fall inte och rullade tummarna så jag skäms bara så där lite lagom ;)

Helgen har varit blandad, skrivit lite rapport så det går framåt och bakat kanelbullar med Lisa och Natalie. Baka kanelbullar låter ganska trivialt, de flesta anser sig säkert kunna klara av det om dem var tvungna, men vi lyckades med konststycket att få Natalies släktingar (dem hon bor hos och där vi bakade bullarna) att på allvar undra om vi visste vad vi hade gett oss in på. Roten till problemet, och det som gjorde bullbaket långt mer avancerat än vad vi hade kunnat ana, var jästen.

Vi svenskar är ju vana vid färsk jäst eller högst lätthanterlig torrjäst som enkelt löses upp i degspadet. Här finns bara torrjäst. Efter att ha först letat runt på internet för att kunna få lite hjälp till att räkna ut hur mycket vi egentligen skullle använda (vi hade ett svenskt kanelbullerecept för kanadensiska kanelbullar har inte imponerat på någon av oss) började de allvarliga problemen. Intet ont anande började vi med degen och tänkte att vi gör väl som vanligt och löser upp jästen i degspadet (smält smör och mjölk till ca 37 grader). Detta visade sig inte gå så bra men vi fortsatte glada i hågen och fick ihop den första degsatsen, dock full med jästklumpar i. Vi försökte få ut klumparna men gav till slut motvilligt upp och satte den på jäsning. Det skulle senare visa sig att den inte jäste alls.

Inför nästa degsats kom vi på den mycket briljanta lösningen att vi tar väldigt lite degspad och löser det i. Slutresultatet efter detta försök blev dock inte det väntade utan snarare en enda stor hård klump med jäst. Ju mer vi försökte röra och trycka ut det ju värre blev det. Efter att lätt förtvivlat försökt få det att lösa sig gav vi nu upp totalt och vände oss till expertisen. Hon undrade vad i hela friden vi höll på med, hällde ut allt och diskade degbunken väl innan hon började om från början. Det skulle visa sig att vi i princip hade gjort allting fel.

Det till synes enda sättet att få den här jästen att dels lösa sig men även ha effekt överhuvudtaget var att ta varmt vatten, ett par teskedar socker och sedan strö över jästkornen/-granulerna över vattnet och låta den stå i 10 min. Man fick absolut inte röra i den. Kornen började så sakteligen att dra till sig vätska och se blöta ut och när 4 av de 10 min hade passerat hände det grejer. Någon slags reaktion tog fart, där hela kalaset började att skumma och svälla till dubbel storlek. Efter 10 min var det bara att röra runt lite och sen hälla i resten av ingredienserna.

På ren svenska var man alltså tvungen att aktivera jästen, något som här kallas att "proofa" den. Den visade sig fungera utmärkt när man gjorde som det stod på förpackningen och bullarna blev till slut bakade och dessutom mycket fluffiga och goda. Tack och lov var humöret på topp så vi skrattade oss mest igenom hela grejen och vi lämnades fascinerade över denna häftiga reaktion men också konfunderade över hur man kan göra något som skulle kunna vara så enkelt så omständigt...

2 månader och full rulle

Hej hopp!

Äntligen får jag en stund över att skriva. Igår, den 19 oktober, hade jag varit här i två månader. Med andra ord, en till milstolpe har passerats. Är halvvägs igenom min vistelse här och det känns ganska lagom. Känner mig inte färdig med Vancouver än (tack och lov) men ser verkligen fram emot att åka hem till jul.

Har varit ganska produktiv de sista dagarna. Är i gång för fullt nu med experimenterandet och, till min stora lycka, även med skrivandet på rapporten. Har fått ihop två delar av rapportens introduktion. Dessvärre ska den här rapporten troligtvis skrivas om en sisådär sjuttioelva gånger innan den är klar, men nu börjar jag i alla fall få ned text som jag kan utgå ifrån och bearbeta senare. Känns mycket bra.

Använder ett program, har nog nämnt det tidigare på bloggen, som heter EndNote som hjälper till att hålla koll på alla referenser och automatiskt uppdaterar mitt textdokument när jag lägger in nya referenser till den nya texten. Supersmidigt, speciellt eftersom vi är rekommenderade att använda ett refereringssytem som bygger på att man använder siffror i löptexten. Den första använda referensen (dvs den första som en ev läsare stöter på i texten när man läser från första sidan) får då nummer ett. Detta innebär att om man vill lägga in något tidigare i rapporten så var man tidigare tvungen att manuellt byta siffror på alla ställen i texten (vilket blir en del :P ) men nu har jag denna fantastiska mjukvara som gör det åt mig =) Det gick förvisso åt lite tid åt att lägga in alla referenser i EndNote men det är ändå ingenting mot hur mycket lättare den gör arbetet nu. Är väldigt glad att jag bestämde mig för att använda det, var på väg att fega ur under ett svagt ögonblick när jag inte fattade hur det fungerade.

Har med andra ord tillbringat hela söndagen och nästan hela dagen i dag med att skriva på rapporten. Hela lördagen gick åt att storhandla (lite av en utmaning när man måste åka buss i 40 min för att ta sig till en affär som har hyfsade priser, bussen går varje halvtimme och man köper varor som helst ska in i kylskåpet ganska snabbt – det gäller med andra ord att vara som en oljad blixt inne i affären och ha en tajming utan dess like ;) och laga mat att frysa. Det är verkligen skönt att ha en del färdig mat i frysen som man bara behöver koka pasta eller ris till för ibland blir det ganska sena dagar på labet. Förstår inte att det ska vara så svårt att ta sig därifrån. Glad att jag bor nära skolan åtminstone. Hann faktiskt med att se en film på kvällen med rumskompisarna i lördags, Reanne hade hyrt Sunshine Cleaning. Nog inget jag hade valt själv men den var OK tidsfördriv.

Igår gjorde jag kantarellmackor och kantarellpaj fast båda med champinjoner istället. Hade att göra ett tag där på kvällen kan jag säga men slutresultatet blev helt ok. Tillagade bacon i micron för första gången, spännande värre. Måste säga att det fungerade över förväntan, såg till och med aptitligt ut.

Produktiv var det ja. Har hunnit med lite kul i helgen också. Natalie fyllde år i fredags vilket ju naturligtvis måste firas. Jag började med att smita ner till hennes lab på dagen och gratulera och belönades med en väldigt god hembakad kalastårta. På kvällen träffades vi hemma hos mig efter arbetsdagens slut för att så småningom ta oss vidare till Mountain Shadow Inn (promenadväg från mig) för en drink och nachos. Nachosen kom i olika färger (röda, gröna och gula) och drinken var väldigt grön. Den hette Appletini och innehöll vodka, lite lime och den där apple sourz någonting. Det var en helt OK drink men eftersmaken var lite åt klorhexidinhållet, dvs som det luktar/smakar. För dem som inte vet vad det är så är det ett antimikrobiellt medel som används för att desinficera saker. Vän av ordning kan ju undra nu hur jag kan veta hur det smakar – jag säger bara hjärtlungräddningskurs i skolan + lunchlåda efteråt ;) Hursomhelst var det väldigt trevligt och i brist på fler födelsedagar här funderade vi på om vi inte borde fira min 23½ fördelsedag den 1 november =)

I morgon och på torsdag ska jag vara på mikroskopet, det betyder att jag måste gå upp extra tidigt (speciellt i morgon när jag ska byta media i torsdagens brunnar först) och att jag kommer att behöva vara superfokuserad hela dagen i två dagar i rad. Börjar fundera på varför jag tyckte att detta upplägg var så bra men jag tror att det hade något att göra med att jag slipper göra det på fredag...
Kommer i vilket fall att vara helt slutkörd på torsdag kväll och om det har gått bra kommer jag bara att vara som en hopsjunken hösäck av lättnad. Men det kan ju vara en trevlig känsla det med, tror jag :-S Tänker att det är bara att göra sitt bästa och vara försiktig med utrustningen så kan ju ingen riktigt begära mer...hoppas jag.

Nu måste jag börja tänka på refrängen så att jag kommer upp i morgon.
Ha det fint alla därhemma.