Söndag kväll

Då var det söndag kväll igen och snart dags för en ny arbetsvecka. Lyckades ta mig igenom de två mikroskopdagarna med blandat resultat skulle man kunna säga. Den första dagen gick något tokigt på nästan alla coversliparna (ursäkta min svengelska) vilket gjorde att jag inte direkt genererade så värst mycket användbar data. Den sista var väl ok iofs men de första två ska jag nog inte ens slösa tid på att analysera. Den andra dagen gick det förvisso bra rent tekniskt, vad jag vet nu i alla fall, men det händer inget av det som vi trott skulle hända och därmed verkar mitt projekt bli aningen mer spretigt och utdraget. Jag hoppas att det ska lösa sig till slut dock. Efter en maratondag den andra dagen (över elva timmar på labet) så var jag inte överdrivet effektiv i fredags men jag satt i alla fall inte och rullade tummarna så jag skäms bara så där lite lagom ;)

Helgen har varit blandad, skrivit lite rapport så det går framåt och bakat kanelbullar med Lisa och Natalie. Baka kanelbullar låter ganska trivialt, de flesta anser sig säkert kunna klara av det om dem var tvungna, men vi lyckades med konststycket att få Natalies släktingar (dem hon bor hos och där vi bakade bullarna) att på allvar undra om vi visste vad vi hade gett oss in på. Roten till problemet, och det som gjorde bullbaket långt mer avancerat än vad vi hade kunnat ana, var jästen.

Vi svenskar är ju vana vid färsk jäst eller högst lätthanterlig torrjäst som enkelt löses upp i degspadet. Här finns bara torrjäst. Efter att ha först letat runt på internet för att kunna få lite hjälp till att räkna ut hur mycket vi egentligen skullle använda (vi hade ett svenskt kanelbullerecept för kanadensiska kanelbullar har inte imponerat på någon av oss) började de allvarliga problemen. Intet ont anande började vi med degen och tänkte att vi gör väl som vanligt och löser upp jästen i degspadet (smält smör och mjölk till ca 37 grader). Detta visade sig inte gå så bra men vi fortsatte glada i hågen och fick ihop den första degsatsen, dock full med jästklumpar i. Vi försökte få ut klumparna men gav till slut motvilligt upp och satte den på jäsning. Det skulle senare visa sig att den inte jäste alls.

Inför nästa degsats kom vi på den mycket briljanta lösningen att vi tar väldigt lite degspad och löser det i. Slutresultatet efter detta försök blev dock inte det väntade utan snarare en enda stor hård klump med jäst. Ju mer vi försökte röra och trycka ut det ju värre blev det. Efter att lätt förtvivlat försökt få det att lösa sig gav vi nu upp totalt och vände oss till expertisen. Hon undrade vad i hela friden vi höll på med, hällde ut allt och diskade degbunken väl innan hon började om från början. Det skulle visa sig att vi i princip hade gjort allting fel.

Det till synes enda sättet att få den här jästen att dels lösa sig men även ha effekt överhuvudtaget var att ta varmt vatten, ett par teskedar socker och sedan strö över jästkornen/-granulerna över vattnet och låta den stå i 10 min. Man fick absolut inte röra i den. Kornen började så sakteligen att dra till sig vätska och se blöta ut och när 4 av de 10 min hade passerat hände det grejer. Någon slags reaktion tog fart, där hela kalaset började att skumma och svälla till dubbel storlek. Efter 10 min var det bara att röra runt lite och sen hälla i resten av ingredienserna.

På ren svenska var man alltså tvungen att aktivera jästen, något som här kallas att "proofa" den. Den visade sig fungera utmärkt när man gjorde som det stod på förpackningen och bullarna blev till slut bakade och dessutom mycket fluffiga och goda. Tack och lov var humöret på topp så vi skrattade oss mest igenom hela grejen och vi lämnades fascinerade över denna häftiga reaktion men också konfunderade över hur man kan göra något som skulle kunna vara så enkelt så omständigt...

2 månader och full rulle

Hej hopp!

Äntligen får jag en stund över att skriva. Igår, den 19 oktober, hade jag varit här i två månader. Med andra ord, en till milstolpe har passerats. Är halvvägs igenom min vistelse här och det känns ganska lagom. Känner mig inte färdig med Vancouver än (tack och lov) men ser verkligen fram emot att åka hem till jul.

Har varit ganska produktiv de sista dagarna. Är i gång för fullt nu med experimenterandet och, till min stora lycka, även med skrivandet på rapporten. Har fått ihop två delar av rapportens introduktion. Dessvärre ska den här rapporten troligtvis skrivas om en sisådär sjuttioelva gånger innan den är klar, men nu börjar jag i alla fall få ned text som jag kan utgå ifrån och bearbeta senare. Känns mycket bra.

Använder ett program, har nog nämnt det tidigare på bloggen, som heter EndNote som hjälper till att hålla koll på alla referenser och automatiskt uppdaterar mitt textdokument när jag lägger in nya referenser till den nya texten. Supersmidigt, speciellt eftersom vi är rekommenderade att använda ett refereringssytem som bygger på att man använder siffror i löptexten. Den första använda referensen (dvs den första som en ev läsare stöter på i texten när man läser från första sidan) får då nummer ett. Detta innebär att om man vill lägga in något tidigare i rapporten så var man tidigare tvungen att manuellt byta siffror på alla ställen i texten (vilket blir en del :P ) men nu har jag denna fantastiska mjukvara som gör det åt mig =) Det gick förvisso åt lite tid åt att lägga in alla referenser i EndNote men det är ändå ingenting mot hur mycket lättare den gör arbetet nu. Är väldigt glad att jag bestämde mig för att använda det, var på väg att fega ur under ett svagt ögonblick när jag inte fattade hur det fungerade.

Har med andra ord tillbringat hela söndagen och nästan hela dagen i dag med att skriva på rapporten. Hela lördagen gick åt att storhandla (lite av en utmaning när man måste åka buss i 40 min för att ta sig till en affär som har hyfsade priser, bussen går varje halvtimme och man köper varor som helst ska in i kylskåpet ganska snabbt – det gäller med andra ord att vara som en oljad blixt inne i affären och ha en tajming utan dess like ;) och laga mat att frysa. Det är verkligen skönt att ha en del färdig mat i frysen som man bara behöver koka pasta eller ris till för ibland blir det ganska sena dagar på labet. Förstår inte att det ska vara så svårt att ta sig därifrån. Glad att jag bor nära skolan åtminstone. Hann faktiskt med att se en film på kvällen med rumskompisarna i lördags, Reanne hade hyrt Sunshine Cleaning. Nog inget jag hade valt själv men den var OK tidsfördriv.

Igår gjorde jag kantarellmackor och kantarellpaj fast båda med champinjoner istället. Hade att göra ett tag där på kvällen kan jag säga men slutresultatet blev helt ok. Tillagade bacon i micron för första gången, spännande värre. Måste säga att det fungerade över förväntan, såg till och med aptitligt ut.

Produktiv var det ja. Har hunnit med lite kul i helgen också. Natalie fyllde år i fredags vilket ju naturligtvis måste firas. Jag började med att smita ner till hennes lab på dagen och gratulera och belönades med en väldigt god hembakad kalastårta. På kvällen träffades vi hemma hos mig efter arbetsdagens slut för att så småningom ta oss vidare till Mountain Shadow Inn (promenadväg från mig) för en drink och nachos. Nachosen kom i olika färger (röda, gröna och gula) och drinken var väldigt grön. Den hette Appletini och innehöll vodka, lite lime och den där apple sourz någonting. Det var en helt OK drink men eftersmaken var lite åt klorhexidinhållet, dvs som det luktar/smakar. För dem som inte vet vad det är så är det ett antimikrobiellt medel som används för att desinficera saker. Vän av ordning kan ju undra nu hur jag kan veta hur det smakar – jag säger bara hjärtlungräddningskurs i skolan + lunchlåda efteråt ;) Hursomhelst var det väldigt trevligt och i brist på fler födelsedagar här funderade vi på om vi inte borde fira min 23½ fördelsedag den 1 november =)

I morgon och på torsdag ska jag vara på mikroskopet, det betyder att jag måste gå upp extra tidigt (speciellt i morgon när jag ska byta media i torsdagens brunnar först) och att jag kommer att behöva vara superfokuserad hela dagen i två dagar i rad. Börjar fundera på varför jag tyckte att detta upplägg var så bra men jag tror att det hade något att göra med att jag slipper göra det på fredag...
Kommer i vilket fall att vara helt slutkörd på torsdag kväll och om det har gått bra kommer jag bara att vara som en hopsjunken hösäck av lättnad. Men det kan ju vara en trevlig känsla det med, tror jag :-S Tänker att det är bara att göra sitt bästa och vara försiktig med utrustningen så kan ju ingen riktigt begära mer...hoppas jag.

Nu måste jag börja tänka på refrängen så att jag kommer upp i morgon.
Ha det fint alla därhemma.

Tvättbjörn

Har efter att ha blivit påmind om det insett att jag missat ett djur. När pappa, mamma och jag var i Stanley Park kunde jag checka av tvättbjörn på listan över sådant att se här i Kanada. Den skulle föreställa vild men var väl ungefär lika vild som gräsänderna i dammen hemma. Väldigt van vid människor med andra ord. Den tiggde mat vilket ju inte var särskilt väluppfostrat men den slutade faktiskt tigga när den märkte att den kammade noll så lite plus får den för det =)

Tror att pappa och mamma har bättre bilder på den men det här får duga så länge...

Idag har jag skrivit labprotokoll och försökt bringa ordning i alla anteckningar och minnesnoteringar i huvudet från gårdagens mikroskopering eftersom jag ska klara mig utan Sam nästa vecka. Är inte helt klar med allt det där men hoppas att jag ska bli klar i morgon förmiddag eller så.

Det är för all del inte så att Sam är den enda som har koll på läget på labet men hon är en av två som har stenkoll på mitt projekt och samtidigt hur mikroskopet fungerar. Den andra är min handledare som har lovat att hålla sig i närheten och se till så att jag kommer igång ok i alla fall. Det låter ju lovande.

På tal om handledare måste jag säga att jag är ganska lyckligt lottad som hamnat på ett lab där handledaren kommer in ett par timmar efter lunch och annonserar att "det är onsdag idag", vilket alltså är internspråk för "det är onsdag och därmed billiga kycklingvingar och friterade räkor på universitetspuben - jag tycker att vi ska gå dit". Vad jag förstått är det alltså något dem gör någon onsdag i månaden med folk från mitt och intilliggande lab. Har varit med en gång tidigare. Var i alla fall jättetrevligt och de friterade räkorna gick inte av för hackor =)

Nu måste jag knyta mig, det är en dag i morgon med.
Sov gott på er =)

Äntligen tid för ett inlägg

Jag vet att det var väldigt längesedan jag skrev något senast men det har varit fullt upp, först med att hänga med mamma och pappa när dem var här och sedan har det varit sightseeing och Thanksgivingmiddag med Natalie i helgen.

Orkar inte ens nästan berätta vad jag gjort sedan dess så det blir en (väldigt) kondenserad version. När pappa och mamma var här så gjorde vi det vanliga, spatserade omkring i stan och spanade in sevärdheterna. På schemat stod också bl.a. NHL-hockey och valsafari. Det tog fyra försök att komma ut på valsafarin pga vindar och vågor men till slut, i elfte timmen (dvs sista dagen innan dem flög hem) så kom vi äntligen ut. Oj vad det var värt det – definitivt en av de mäktigaste upplevelserna jag tar med mig härifrån.

Hockeyn var kul, 18810 åskådare på plats var häftigt. Ett par svenska mål fick vi också se, från båda lagen faktiskt. Mest förvånande var att publiken var så tyst och roligast var att vi trodde att dem buade ut sin målvakt, så fort han rörde pucken så lät det som om hela publiken ropade ”buu” och vi satt där och tänkte stackars sate. Efter ett tag tog nyfikenheten överhanden och jag frågade dem på raden framför varför det låter som om dem buar ut sin egen målvakt. Svaret blev att dem inte buade utan ropade ”Lou” typ för han hette Luongo. Jag bjuder på den ;)
En annan lite smårolig detalj var att säckpipebandet på det universitetet där jag är nu var med och spelade innan matchen.

I övrigt förflöt veckan med mycket god mat och ett fantastiskt väder. Att åka till Vancouver i oktober innebär tyvärr en överhängande risk för regn men gissa om vi hade tur – solen sken i princip hela tiden, temperaturen klättrade upp mot 20 grader vissa dagar och jag tror att vi fick hela 10 regndroppar på oss på den veckan. Otroligt kul med besök måste jag säga, tackar för visat intresse =)

Kan också meddela att majskolvarna var rysligt goda och det kommer definitivt att bli ett besök till till Granville Island för den europeiska wienerkorven smakade, just det, precis som europeisk wienerkorv - mycket god. Korv utomlands brukar vara en kulinarisk utmaning för mig, smakar alltid väldigt annorlunda, så jag var positivt överraskad.

Efter att ha vinkat av föräldrarna på flygplatsen begavjag mig för att ta hand om en del försummade uppgifter (tvätta :P )och planera för helgen. På lördagen åkte vi till Squamish, eller närmare bestämt till Stavamus Chief Provincial Park, där vi ”gick” upp till First peak. Det var det närmaste man kan komma klättra fast fortfarande faktiskt gå. Är inte precis känd för min kondition och min fysiska form överlag är under all kritik men med dricka- och fotopauser tog sig till och med jag upp på toppen. Känner fortfarande av det i benen lite grann men det var det värt, vilken utsikt.
Slutade med att vi gick med byxor och ärmar upprullade för det var inte bara uppför konstant, det var klarblå himmel också och en ganska schysst lufttemperatur för att vara 10 oktober. Uppe på toppen träffade vi Piff och Puff, två jordekorrar som pilade omkring och till och med klättrade upp på våra ben när vi satt och åt vår matsäck. Natalies påse med nötter visades också visst intresse av våra små vänner.
Helgen bjöd även på en tur upp på Grouse Mountain (med gondolen – vi var inte jättepigga på att hika upp om man säger så...) för att få överblick över stan och titta på (dem inhängnade) grizzlybjörnarna.
Riktig Thanksgivingmiddag med Natalie och hennes släktingar hanns också med. Kalkon var självklart på menyn. Här i Kanada firar man inte Thanksgiving lika sent på året som i USA utan det var alltså redan i går.

Idag har jag gjort mitt första riktiga experiment. Vi testar fram de rätta koncentrationerna att använda så det är lite trial and error nu i början. Blev förstås fullt kaos när Sam släppte loss mig själv på mikroskopet för den sista cellplattan men som genom ett mirakel lyckades jag inte sabba hela experimentet utan resultatet kan användas rent kvalitativt tills vidare i alla fall. För dem som inte vet det vill jag bara till mitt försvar säga att det är ett rätt högteknologiskt mikroskop om man säger så, så tro mig, det är mycket att tänka på och därmed ett smörgåsbord av saker för mig att strula till. Får trösta mig med att jag inte är den enda som gör fel och jag ska väl förhoppningsvis bli lite bättre i framtiden.

Allt för idag, ha det bra därhemma.

Bara en vanlig onsdag

Idag har jag tittat på nervceller som fluorescerar, coolt. Själv ska jag dock titta på en annan celltyp men jag ska minsann få dem att fluorescera coolt också. Hoppas jag, det är liksom förutsättningen för att mitt projekt ska fungera.

Börjar närma mig starten för mina egna experiment, ska jobba bredvid Sam lite till nästa vecka sedan ska det förhoppningsvis dra igång. Jag blir väldigt sugen på att labba när jag ser de andra. Själv håller jag på med att läsa artiklar och sortera referenser. Inte jätteroligt men det ska förhoppningsvis vara värt det sedan när jag börjar skriva min rapport.

Har bokat valsafari till på lördag så nu är det bara att hoppas att det inte blåser för mycket för då ställer dem in det. Ska åka med mamma och pappa, vilka jag för övrigt ska möta på flygplastsen i morgon. Ska bli kul att träffa dem, det är ju ett tag sen sist.

Nu måste jag fixa lite för i morgon, och det inkluderar att röra på mig så att jag blir varm (gör en minnesnotering att aldrig mer bo i en källare :P)