Vi missade solnedgången lite men kom fram lagom till att himlen var helt orange bakom staden så det var fantastiskt vackert. Kameran åkte naturligtvis fram men att ta bilder när det börjar bli mörkt är definitvt en utmaning. Vi hade hoppats att det skulle finnas ett träräcke att ställa kameran på men det visade sig vara en rund metallstång :P. Under den fanns en plattare yta dock men det var lite svårt att se vad man fotograferade för den övre var liksom ivägen för huvudet. Ett stativ, och ställa in kameran på fördröjning typ två sekunder, känns som ett måste nästan om man ska få riktigt bra och skarpa bilder. Jag kan i alla fall inte stå helt still i en mindre eviget och vänta på att kameran ska slå igen. Försökte tappert, för vad ska man göra, men fick ge upp till slut. Den enda bilden som var nästan något att ha var den här och den är inte heller så skarp (speciellt inte om man tittar på den i lite större format). Tog den ganska tidigt innan det blev för mörkt, det blev bara svårare ju mörkare det blev ute.
Lördagen tillbringade jag med Natalie igen, jag provade sushi för första gången i mitt liv. Måste erkänna att det var helt ok, inte alls så läskigt som jag trodde att det skulle vara. Undvek wasabin, tyckte ingefäran var tillräckligt stark för mig. Hade annars en riktigt trevlig dag och stannade över natten i bäddoffan i Natalies rum. Hennes släktingar som hon bor hos är själva definitionen av gästvänliga och trevliga så det var en minst sagt trevlig visit. På det stora hela en riktigt bra helg helt enkelt.
Hej hopp på er.
Fin bild. Har skrivit ut listan från mejlet. Pappa.
SvaraRaderaHej Annica!
SvaraRaderaKerstin o Sten här.
Mamma o Pappa är här. Säljer en madrass. Vad tror du om det?
Sten försöker lära dom engelska. Så nu vet du vem du ska skylla på när dom hälsar på/Ha det bra.
Inga fler björnar? :)
SvaraRaderaSten/Kerstin: vad roligt att ni hittat hit, och att ni kommenterar, så jag kan se att ni läst. Säljer dem kanhända tagelmadrasserna? =)
SvaraRaderaSka bli intressant att se vad för engelska de pratar, jag lär väl bli varse förr eller senare.
Andreas: Nej tyvärr. Hade varit kul att se en men det känns tryggt på sätt och vis att dem inte är runt husknuten ;)
Kram på er. Nu ska jag gå och kolla på neuroner =)